Omega 3-fettsyra är en benämning på en grupp av fleromättade fettsyror.
Allmänna fakta [redigera]
Fleromättade fettsyror består som övriga fettsyror av kedjor av kolatomer. De skiljer sig från mättade och enkelomättade genom att kedjorna innehåller minst två dubbelbindningar mellan kolatomer. "Omega" betecknar i traditionell kemisk nomenklatur den sista kolatomen och "3" (ursprungligen -3 i betydelsen "minus 3") att en omättnad finns mellan tredje och fjärde kolatomerna räknat från omega-kolet. Att en fettsyra betecknas som "omega-3" säger inget om var den eller de andra dubbelbindningarna sitter i kolkedjan. Vidare beskriver inte omega-3 längden på kolkedjan, utan endast var den sista dubbelbindningen sitter. Många olika fettsyror kan alltså kategoriseras som omega-3.
Förebygger sjukdom [redigera]
- Ett utbrett missförstånd är att Omega-3 fettsyror har en kolesterolsänkande effekt, och därigenom förebygger hjärt/kärl-sjukdom. Rätt är att Omega-3 fettsyror endast har en triglyceridsänkande effekt, och att medlen inte har visat effekt på hjärt/kärl-sjukdom. "En stor metaanalys har inte givit hållpunkter för att behandling med Omega-3-fettsyror minskar sjuklighet och dödslighet i hjärt-kärlsjukdom eller stroke vid primär prevention (Evidensgrad 1)", skriver Läkemedelsverket i Behandlingsrekommendation 3:2006 om "Förebyggande av aterosklerotisk hjärt-kärl-sjukdom". "Medlen rekommenderas således inte för primär prevention". Exakt samma slutsats kom NICE fram till i maj 2008, efter att ha genomfört en omfattande studiegenomgång (NICE: The National Institute for Health and Clinical Excellence, ungefär Läkemedelsverket i UK). "People should not routinely be recommended to take omega-3 fatty acid supplements/plant sterols and stanols for the primary prevention of CVD" (dvs cardiovascular disease). - Hypoteserna om omega-3-fettsyrornas förebyggande effekter för hjärt/kärl-sjukdom är spännande & många, men tyvärr inte vetenskapligt bevisade.
Omega-3-fettsyror har i forskning visat sig förebygga vissa typer av degenererande ögonsjukdomar [källa behövs] . En för låg mängd av omega-3-fettsyror i kosten tros öka risken för vissa mentalsjukdomar som depression [1].
Omega-3-fettsyror är antiinflammatoriska och kan därigenom lindra inflammatoriska sjukdomar, som till exempel de inflammationer som uppstår av degenererade diskar [källa behövs] .
Användning i kroppen [redigera]
Omega-3-fettsyrorna har stor betydelse för utvecklingen av fostret. Under fostertiden passerar stora mängder omega-3-fettsyror över från modern till fostret. Större delen av omega-3-fettsyrorna används hos fostret för att bygga upp det centrala nervsystemet.
Vegetariska källor till omega-3-fettsyror [redigera]
Av de fleromättade omega-3-fettsyrorna förekommer alfa-linolensyra och linolsyra i vegetabiliska oljor, bl.a. linfrö-, raps-, valnöt-, hampa- och solrosolja samt linfrön, valnötter, [[2]]kiwi och gröna bladväxter.
De längre fleromättade fettsyror (EPA och DHA) förekommer i mikroalger, men endast i små mängder i landlevande vegetabilier. EPA och DHA anses ha ett högre näringsvärde jämfört med alfa-linolensyra.
Fiskolja [redigera]
Nästan alla de vetenskapliga studier som gjorts på omega-3-fettsyronas inverkan på hälsan har gjorts på fiskolja. Det är därför framför allt EPA och DHA som anses kunna förebygga och lindra sjukdomar.
Omega-3-fettsyror i fet fisk [redigera]
I fisk och skaldjur förekommer längre fleromättade fettsyror (EPA och DHA) med högre näringsvärde. EPA och DHA är inte essentiella genom att de kan bildas i kroppen från alfa-linolensyra.
Omega-3-fettsyrorna förekommer naturligt i fet fisk, som framför allt makrill, sill och lax. Fet fisk tillverkar inte omega-3-fettsyror själv utan får dessa från mikroalger.
Fettsyrorna lagras in i fiskens fett och hjälper den att bibehålla sin rörlighet vid lägre temperaturer genom att de mer förgrenade fettsyrorna är väsentligt mer elastiska jämfört med mättade fettsyror.
Upptäckten [redigera]
Upptäckten av Omega-3-fettsyrornas hälsoeffekter gjordes på 1970-talet, då forskare fann att eskimåer och befolkningen på den Japanska ön Okinawa i mindre utsträckning än andra folkgrupper var drabbade av vissa typer av hjärt- och kärlsjukdomar.
Uppföljande undersökningar av eskimåbefolkningen pekade på att hög konsumtion av fet fisk spelade in i hälsoeffekten. Jämförande studier gjordes bl a mellan eskimåer bosatta på Grönland och eskimåer som utvandrat till Danmark.
De uppföljande undersökningarna pekade på ett tydligt samband mellan hög konsumtion av fet fisk och färre fall av inflammatoriska sjukdomar och hjärt- och kärlsjukdomar.
För befolkningen på ön Okinawa var resultaten aldrig lika entydiga även om vi idag vet att Omega-3-fettsyrorna spelade in. Befolkningen på Okinawa åt förutom den feta fisken en kost som var mycket rik på alger och en lång rad andra livsmedel som förebygger hjärt- och kärlsjukdomar.
Funktioner [redigera]
Omega-3-fettsyrornas effekt på hälsan är idag väl underbyggd i en lång rad vetenskapliga studier. Ett stort antal studier har gjorts på specifika sjukdomar med jämförelsegrupper.
Hjärnan/ögonen - regelbundet intag av Omega-3-fettsyror skyddar mot bland annat blodproppar, ögonsjukdomar (som gula fläcken-sjukan) och senil demens.
Blod/kärl - Omega-3 fettsyrorna har en triglyceridsänkande effekt, och har inte visat sig förebygga hjärt/kärl-sjukdom (Läkemedelsverkets Behandlingsrekommendation "Förebyggande av aterosklerotisk hjärt-kjärl-sjukdom 3:2006). Varken Total kolesterol, LDL ("onda kolesterolet") eller HDL ("goda kolesterolet") påverkas av Omega-3 fettsyror.
Leder - minskar symptomen (stelhet, smärta) hos personer med reumatisk artrit.
Hud - Omega-3-fettsyror ger skydd mot huden åt exempelvis personer med pigmentförändringar, torr hud/hårbotten och mjäll. Symptom hos olika former av eksem och hos psoriasis sägs även minskas av regelbundet intag av dessa fettsyror.
Välbefinnande - genom att reglera signalsubstanser och hormonnivåer kan Omega-3-fettsyror vid regelbunden användning lindra och förebygga nedstämdhet och humörsvängningar.
Barn/ungdomar - Tillskott av omega-3-fettsyror har visat sig kunna lindra inlärningssvårigheter, dyslexi, koncentrationssvårigheter och ADHD.
Intag [redigera]
Det rekommenderade intaget för en vuxen är enligt Livsmedelsverket 1 energiprocent, eller cirka 2 till 3 gram, per dag. Ett regelbundet intag av till exempel rapsolja, nötter och fet fisk bör kunna täcka detta. Tre till fyra portioner fet fisk i veckan täcker detta behov.
Kosttillskott och naturläkemedel med omega-3-fettsyror kan köpas när kosten inte räcker till. Kosttillskott är generellt billigare genom lägre beskattning och att årskostnaden för godkännande som naturläkemedel inte krävs. Kostillskott är emellertid inte lika hårt kontrollerade.
Tillskott av omega-3-fettsyror har inte i vetenskapliga studier visat på några allvarliga risker. Viss försiktighet fordras dock om man samtidigt äter den blodförtunnande medicinen warfarin.
Brist [redigera]
Psykiska tecken på brist av Omega 3 kan vara humörsvängningar, depressioner, koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter [källa behövs] . Yttre tecken kan vara torr hud och hårbotten, mjäll, eksem, pigmentförändringar i bland annat ansikte (mörka fläckar) samt håravfall [källa behövs] .
tisdag 10 juni 2008
tisdag 3 juni 2008
Löfbergs lila
Löfbergs Lila är ett kafferosteri i Karlstad. Det grundades 1906 av bröderna Josef, Anders och John Löfberg.
Löfbergs Lila grundades 1906 och är idag ett av Nordens största kafferosterier. Företag är fortfarande familjeägt, nu i tredje och fjärde generationen. Huvudkontoret och ett av rosterierna ligger i Karlstad. Ytterligare ett rosteri finns i Viborg i Danmark. Löfbergs Lila äger också Kobbs te. Företaget har 200 anställda och omsätter cirka en miljard.
De senaste åren har Löfbergs Lila stärkt sin position på marknaden, bland annat genom sitt engagemang för socialt ansvar och sina insatser för en bättre miljö. Löfbergs Lila är idag en av Europas största importörer av ekologiskt och rättvisemärkt kaffe och landets ledande leverantör till restauranger, kaféer och företag. Löfbergs Lilas export ökar kontinuerligt.
Löfbergs Lila sponsrar ishockeylaget Färjestads BK samt deras hemmahall Löfbergs Lila Arena. Under flera år var Färjestads matchdräkter lila-gula, men inför säsongen 2006/2007 har de ändrats till färger som inte är lika förknippade med Löfbergs Lila.
Löfbergs Lila grundades 1906 och är idag ett av Nordens största kafferosterier. Företag är fortfarande familjeägt, nu i tredje och fjärde generationen. Huvudkontoret och ett av rosterierna ligger i Karlstad. Ytterligare ett rosteri finns i Viborg i Danmark. Löfbergs Lila äger också Kobbs te. Företaget har 200 anställda och omsätter cirka en miljard.
De senaste åren har Löfbergs Lila stärkt sin position på marknaden, bland annat genom sitt engagemang för socialt ansvar och sina insatser för en bättre miljö. Löfbergs Lila är idag en av Europas största importörer av ekologiskt och rättvisemärkt kaffe och landets ledande leverantör till restauranger, kaféer och företag. Löfbergs Lilas export ökar kontinuerligt.
Löfbergs Lila sponsrar ishockeylaget Färjestads BK samt deras hemmahall Löfbergs Lila Arena. Under flera år var Färjestads matchdräkter lila-gula, men inför säsongen 2006/2007 har de ändrats till färger som inte är lika förknippade med Löfbergs Lila.
måndag 2 juni 2008
GEVALIA
Gevalia är ett varumärke för kaffe som tillverkas vid Kraft Foods Sveriges kafferosteri på Alderholmen i Gävle.
Gevalia (latin för Gävle) lanserades första gången 1920 i Sverige av handelsföretaget Vict. Th. Engwall & Co som hade rostat kaffe sedan 1913. Efter 120 år som familjeföretag såldes Victor Th Engwall & Co KB 1971 till det amerikanska livsmedelsföretaget General Foods (nuvarande Kraft Foods).
Gevalia (Kraft Foods Sverige) sponsrar ishockeylaget Brynäs IF.
Kaffesorter [redigera]
Gevalia Bistro
Gevalia Café au Lait
Gevalia Brygg Mörk
Gevalia Brygg Colombia
Gevalia E-Brygg Mellanrost
Gevalia Brygg Ekologiskt
Gevalia Skånerost
Gevalia Brygg Mellanrost
Gevalia Kok Mellanrost
Gevalia Ebony
Espresso Gevalia Mastro Lorenzo
Gevalia Milea
Gevalia Brygg Koffeinfritt
Gevalia Instant Mellanrost
Gevalia Instant Colombia
Gevalia Ebony Instant
Gevalia Coffee Mix
Gevalia Espresso Snabbkaffe
Gevalia IcePress
Gevalia 1853 Arabica Exclusive
Kaffedrinkar Gevalia Ebony
Kaffedrinkar Gevalia Bistro
Kaffedrinkar Gevalia Coffee Mix
Kaffedrinkar Gevalia Instant
Kaffedrinkar Gevalia Mastro Lorenzo
Kaffedrinkar Gevalia Icepresso
Gevalia Cappuccino Specials
Gevalia (latin för Gävle) lanserades första gången 1920 i Sverige av handelsföretaget Vict. Th. Engwall & Co som hade rostat kaffe sedan 1913. Efter 120 år som familjeföretag såldes Victor Th Engwall & Co KB 1971 till det amerikanska livsmedelsföretaget General Foods (nuvarande Kraft Foods).
Gevalia (Kraft Foods Sverige) sponsrar ishockeylaget Brynäs IF.
Kaffesorter [redigera]
Gevalia Bistro
Gevalia Café au Lait
Gevalia Brygg Mörk
Gevalia Brygg Colombia
Gevalia E-Brygg Mellanrost
Gevalia Brygg Ekologiskt
Gevalia Skånerost
Gevalia Brygg Mellanrost
Gevalia Kok Mellanrost
Gevalia Ebony
Espresso Gevalia Mastro Lorenzo
Gevalia Milea
Gevalia Brygg Koffeinfritt
Gevalia Instant Mellanrost
Gevalia Instant Colombia
Gevalia Ebony Instant
Gevalia Coffee Mix
Gevalia Espresso Snabbkaffe
Gevalia IcePress
Gevalia 1853 Arabica Exclusive
Kaffedrinkar Gevalia Ebony
Kaffedrinkar Gevalia Bistro
Kaffedrinkar Gevalia Coffee Mix
Kaffedrinkar Gevalia Instant
Kaffedrinkar Gevalia Mastro Lorenzo
Kaffedrinkar Gevalia Icepresso
Gevalia Cappuccino Specials
fredag 16 maj 2008
PROTEIN
Muskler, styrka, kött och byggstenar är ord som ofta förknippas med protein. Och visst stämmer det. Men proteiner har många uppgifter i kroppen och finns i många livsmedel.
Nyttan och nödvändigheten
Proteiner ingår i kroppens alla celler. Ofta beskrivs protein därför som kroppens byggstenar. De behövs för tillväxt och underhåll av kroppen. Det är till exempel en viktig beståndsdel i muskler.
Men protein ingår också i pyttesmå mängder i andra ämnen. Nästan alla hormoner och enzymer är proteiner. Och de ingår förstås i en mängd olika processer i kroppen.
Flera ämnen måste också vara bundna till proteiner för att kunna transporteras i blodet. Exempel på det är hemoglobin som transporterar syre och lipoproteiner som bär med sig fett.
Protein har alltså alldeles nödvändiga uppgifter i kroppen som inte kan ersättas av andra ämnen. Men protein kan också vara en energikälla (4 kcal eller 17 kJ per gram). Den sysslan kan lätt ersättas av kalorier (energi) från kolhydrater och fett.
Om man äter mer protein än vad kroppen just då behöver som byggstenar eller reparation, används överskottet som energi. Antingen förbränns det och används som energi eller så lagras det upp som fett.
Energifakta
1 gram protein = 4 kcal/17 kJ1 gram kolhydrater = 4 kcal/17 kJ1 g fett = 9 kcal/37 kJ1 kcal = 4,2 kJ
Kuriosa
Ordet protein är internationellt. Det myntades av en svensk kemist - J J Berzelius - för ca 170 år sedan. Det kommer av grekiskans proteios som betyder ungefär "av första ordning". Alltså förstod man redan då att protein är ett viktigt och nödvändigt ämne.
Näringsalfapet
Proteiner är uppbyggda i av ett 20-tal olika aminosyror. Och dessa är som ett enormt Alfapet. Aminosyrorna kan - som bokstäverna som blir ord i Alfapet - kombineras på en mängd olika sätt och vara allt ifrån mycket korta till enormt långa kedjor.
Nio av dessa aminosyror är livsnödvändiga (brukar också kallas essentiella). De är isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, treonin, tryptofan, valin och histidin. (Histidin uppfyller inte riktigt alla krav för att höra till de helt livsnödvändiga aminosyrorna men räknas ändå in där.)
Kroppen kan inte själv tillverka dessa utan de måste finnas i det man äter och dricker.
De andra aminosyrorna kan kroppen själv tillverka om man bara äter tillräckligt med protein.
Bryts ner och tas upp
Proteinerna bryts ner till aminosyror innan de tas upp i kroppen. Det är en evig snurr på omsättningen av proteiner och aminosyror. De bryts ständigt ner och tas upp. Det gäller även de proteiner som finns bland annat i muskler. Kroppen återanvänder en stor del av de aminosyror som frisätts vid nedbrytningen.
Kväve ingår i protein och det utsöndras via urinen t ex urinämne, kreatinin och urinsyra. Men även om en del aminosyror återanvänds krävs det att man dagligen äter/dricker livsmedel med protein i för att fylla på.
Protein - en kvalitetsfråga
I vissa livsmedel är proteinet komplett. Då är mixen av aminosyror perfekt för människans behov. Kvaliteten på proteinet avgörs alltså av vilka aminosyrorna som är sammansatta och om det är tillräckligt av dem alla för att det ska bli en bra balans.
Om man får tillräckligt av rätt sorts aminosyror beror också på hur måltiden och maten under dagen komponeras. Man äter ju sällan bara ett livsmedel. Mjöl, gryn och bröd innehåller t ex inte alla livsnödvändiga aminosyror, men kan tillsammans med andra livsmedel som ärtor och bönor ge ett komplett protein.
Livsmedel som innehåller de livsnödvändiga aminosyrorna i en färdig perfekt blandning är kött, fisk, ägg, mjölk och ost. I växtriket är det protein från baljväxter som är det mest kompletta. Därför är ärtor, bönor och linser viktiga för den som väljer att äta vegetariskt.
Mjöl, gryn och bröd innehåller inte alla livsnödvändiga aminosyror men kan tillsammans med andra livsmedel, t ex ärtor och bönor, ge ett komplett protein.
Protein i mat och dryck
I svensk kost kommer ca en tredjedel av proteinet från mjölk och mjölkprodukter, en tredjedel från kött, fisk och ägg och en fjärdedel från bröd och spannmålsprodukter.
I genomsnitt äter vi ca 90 gram protein per dag. Nästan allt vi äter - socker och fett undantaget - innehåller protein. Men mängden och kvaliteten varierar.
Proteininnehåll i några livsmedel
De livsmedel som är markerade med fetstil i tabellen nedan innehåller komplett protein, alltså protein som består av aminosyror i en bra blandning och lätt kan tas upp i kroppen.
Livsmedel
gram protein/100 gram
gram/portion
Mjölk/fil/yoghurt
3,5
7 per glas (2 dl)
Ost 17% fett
30,3
4,6 per skiva (15 g)
Ost 28% fett
27,1
4,1 per skiva (15 g)
Keso
12,0
12,0 per dl
Torsk
17,0
21,2 per 125 g
Nötbiff
21,8
26,5 per 125 g
Ägg
12,6
7,0 per st
Potatis
1,5
2,3 per 150 g
Pasta, okokt
12,5
8,8 per 70 g
Rågsiktsbröd
7,1
2,1 per skiva
Kikärter, kokta
20,5
16,4 per 170 g
För lite protein?
Om man äter tillräckligt mycket av allsidig kost så får man inte brist på protein.
I västvärlden beror proteinbrist nästan alltid på att man äter för lite mat. I vissa U-länder kan ren proteinbrist förekomma. Då har man något proteinfattigt livsmedel t ex kassava, som stapelföda.
I Norden är det ovanligt även med kombination av protein-energibrist men det kan förkomma t ex hos äldre personer som äter dåligt. Då är man underviktig och har väldigt lite fett och muskler på kroppen. Minskat immunförsvar, sämre sårläkning, trötthet och apati är andra kännetecken på denna brist.
För mycket protein?
Det finns inga säkra belägg för att en kost med lite mer protein - upp till 15-20 eller kanske till och med 25 % av energin - har några skadliga effekter. Men det verkar heller inte vara några fördelar med så mycket protein. Och det saknas undersökningar för långsiktig utvärdering av effekter på hälsan. Om man äter mer protein än vad kroppen just då behöver används överskottet som energi.
Lagom är bäst
"Lagom är bäst" stämmer in på mycket här i livet. Och så även på hur mycket protein man bör äta.
De svenska näringsrekommendationerna (SNR 2005) anger att protein bör bidra med 10-20 % av den energi/ kalorier man äter och dricker. (Det gäller för alla - även för barn från 2 års ålder. Men du kan läsa lite mer om små barn, idrottare och äldre nedan). Det innebär i genomsnitt 75 gram för en kvinna som behöver ca 2000 kcal.
Men intervallet 10-20 % innebär att variationen kan vara ganska stor och att allt mellan 50?100 gram protein per dag kan vara bra. För en man som behöver mer mat - ca 2700 kcal - blir det ca 100 gram (intervall 70-135 gram) per dag. (Ovan kan du läsa vad olika mängder protein motsvarar i livsmedel.)
I rekommendationerna konstateras också att om man äter lite mat (mindre än 1500 kcal/dag) så kan en högre andel protein behövas. Likaså sägs att proteinandelen egentligen till och med skulle kunna vara lägre än 10 energiprocent. Men med tanke på de matvanor vi har i Norden och för att få variation i maten lägger man siffran lite högre.
Att ange mängden protein som procent av den energi man äter kan tyckas lite knöligt. Och att räkna ut det om man inte är insatt i alla siffror är onekligen omständigt. Men det har klara fördelar att ange en rekommendation på så vis. Om man har en liten kropp och rör sig lite så behövs inte så mycket energi/kalorier. Och följaktligen inte heller lika mycket protein - i gram räknat - som om man har en stor kropp med mycket muskler och tränar mycket.
Skillnaden i gram kan bli stor. En ung, fysiskt aktiv man behöver dubbelt upp (ca 120 g) mot en liten äldre kvinna (ca 60 g).
Ofta anges 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dag som ett riktvärde. Och det är ju betydligt enklare att räkna ut än procent av energin.
Rekommendation är inte samma sak som minimibehov. En rekommendation är satt med säkerhetsmarginal så att de räcker till för i stort sett alla människor. Det betyder att vissa klarar sig med mindre än så. Äter man tillräckligt mycket av allsidig kost finns det inte någon risk att få för lite protein.
En dagsranson protein
Här är ett exempel på hur mat och dryck under en dag bidrar med protein. Man får naturligtvis protein även från andra livsmedel man äter under dagen men detta är de större källorna. Mjölk/ost, kött och fisk bidrar med protein av hög kvalitet.
Livsmedel
Proteininnehåll, gram
0,5 liter mjölk/fil/yoghurt
18
3 skivor (15 gram) ost 17% fett
14
6 skivor bröd (4 mjuka, 2 knäcke)
11
100 gram kotlett
20
100 gram lax
18
Gröna ärter, 75 gram
4
TOTALT
85
Idrott och träning
Att man ska ladda med kolhydrater för att orka träna känner väl alla till. Men på senare år talas också allt mer om protein och träning - både mängd, kvalitet och "timing". Det är ju rimligt att anta att man behöver mer protein när man tränar hårt och bygger mycket muskler. Vissa undersökningar tyder dock på att kroppen utnyttjar proteinet bättre och mer effektivt när man är tränad.
Vissa forskare menar att elitidrottare behöver 1,0-1,7 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Att jämföra med de 0,8 gram som vanliga vardagsmotionärer behöver. Men det är ju så smart ordnat att när man tränar hårt behöver man mer mat. Och då blir det också mer protein om man äter vanlig bra mat.
Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ger i sina riktlinjer för elitidrottare exempel på hur en dags mat kan se ut. Majoriteten av elitidrottare behöver 3000-6000 kcal/dag. Alltså nästan dubbelt upp mot en "vanlig" människa. Då behövs också dubbelt upp av det mesta.T ex så ingår ca 1 liter mjölk/fil/yoghurt i SOK´s kostförslag på en dags mat på 4 000 kcal.
Att kolhydrater direkt efter träningen ger snabbare återhämtning är känt sedan länge. Men även protein direkt efter är viktigt. Det bidrar till optimal proteinuppbyggnad. SOK ger förslag på några återhämtningsmål som vardera ger ca 100 gram kolhydrater och 15 gram protein.1.2 bananer2 glas apelsinjuice3 dl lättmjölk2.4 dl lättfruktyoghurt1 dl russin3.1,5 portioner havregrynsgröt3 dl lättmjölk1 banan4 msk syltAktuella studier från Center för muskelforskning i Köpenhamn visar också att mjölkproteiner verkar vara bättre än andra proteinsorter för återhämtningen. Kasein och vassle är proteiner som ingår i mjölk. Kasein har visat sig vara effektivt när det gäller att förhindra nedbrytning av kroppens egna muskelproteiner. Vassle tas upp snabbare och är bra på att bygga upp musklernas protein.
Små barn
Under spädbarnsåret behöver barnet en ganska låg andel protein i maten. Bröstmjölken innehåller rätt lite protein och är förstås perfekt sammansatt. När barnet är ett halvt till ett år har man satt 7-15 % av energin från protein som riktvärde. Tanken är då att man börjar på den lägsta nivån och sedan ökar successivt. Detta ordnar naturen så klokt genom att bröstmjölken innehåller 5 energiprocent protein. Och när man sedan ökar successivt med andra livsmedel så ökar proteinandelen.
Du kan läsa mer om bra mat för små barn på Livsmedelsverkets webbplats. Du hittar en länk dit högst upp i högermarginalen här bredvid.
Från ettårsåldern rekommenderas att 12-15 % av de kalorier man äter kommer från protein. Det brukar vara enkelt att hålla; för lite protein blir det nästan aldrig. Och från 2 års ålder är det samma rekommendation som för alla oss andra - det vill säga 10-20 % av energin från protein.
En halvliter mjölk/fil/yoghurt per dag är en lagom mängd även för barn. Men det första levnadsåret rekommenderas numera att man bara ger mycket små mängder mjölk. Skälet är att dessa riktigt små barn behöver mat med mycket järn i under sitt första år. Och modersmjölk, modersmjölksersättning, berikad välling eller gröt ger mer av den varan.
Äldre
När man blir äldre har man oftare kroniska sjukdomar. Dessa kan exempelvis göra att man har feber och sämre aptit. Vilket i sin tur leder till ökade förluster av kroppens protein. Det har också diskuterats om äldre personer tar upp näring och protein sämre och därför har ett ökat behov. Men än finns inga generella slutsatser kring detta.
I de Nordiska näringsrekommendationerna finns det ett specifikt råd om äldre och protein. Vid ett lågt energiintag (mindre än 1500 kcal) bör man planera för att det ska vara minst 1 g protein per kilo kroppsvikt och dag. Alltså mer än de 0,8 gram som annars är riktlinjen.
Vegetarian?
En vanlig fråga om vegetarisk kost är om det blir tillräckligt med protein.
Om det är en ren vegankost - det vill säga att man inte äter några livsmedel från djurriket - kräver det en hel del kunskap och planering för att få ihop det. Dels ingår då inga livsmedel med protein som är komplett som i mjölk, kött, fisk och ägg. Då måste man nogsamt se till att de andra livsmedlen kompletterar varandra. Sedan är proteiner från växtriket svårare för kroppen att bryta ner. Man säger att de har en smältbarhet på ca 85 % medan animaliska proteiner ligger på 95 %.
Om man - som de flesta gör - äter laktovegetariskt är det ingen svårighet att få tillräckligt med protein av bra kvalitet. Då ingår ju också mjölkprodukter i mat och dryck vilka ger ett lättillgängligt protein av hög kvalitet.
Banta med protein?
Metoder för att gå ner i vikt är alltid ett hett ämne. Det vimlar av olika dieter som sägs vara perfekta för den som vill gå ner i vikt.
En del av dem bygger på att man äter allt ifrån lite mer till mängder av protein. Protein verkar mätta bättre än de andra näringsämnena så en tanke är ju att detta skulle kunna underlätta en viktnedgång. Ett problem är förstås att man inte vet hur ett riktigt högt proteinintag påverkar hälsan på längre sikt.
En genomgång av en mängd olika undersökningar för att utvärdera modellen med högt intag av protein och lite kolhydrater visade dock att en gammal god sanning står sig. Det som avgör om det blir en framgångsrik viktnedgång är om man äter mindre energi/kalorier än vad man gör av med! Alltså verkar inte sammansättningen i sig med mycket protein göra att det går bättre.
Mjölkprotein
Mjölkens proteiner står för en avsevärd del av det protein vi äter i Sverige. Närmare bestämt en tredjedel av intaget.
Det huvudsakliga proteinet i mjölk och mjölkprodukter är kasein. Kasein står för ca 82 % av proteinet medan det resterande är vassleprotein.
Protein i mjölk och mjölkprodukter är av hög biologisk kvalitet - alltså en sammansättning som är komplett ur näringssynpunkt för oss människor.
Referenser
SNR 2005
NNR 2004
Näringslära för högskolan, Liber 1996
Krause´s Food, Nutritions and Diet Therapy, Saunders 2000
www.slv.se (Livsmedelsverkets webbplats)
Nyttan och nödvändigheten
Proteiner ingår i kroppens alla celler. Ofta beskrivs protein därför som kroppens byggstenar. De behövs för tillväxt och underhåll av kroppen. Det är till exempel en viktig beståndsdel i muskler.
Men protein ingår också i pyttesmå mängder i andra ämnen. Nästan alla hormoner och enzymer är proteiner. Och de ingår förstås i en mängd olika processer i kroppen.
Flera ämnen måste också vara bundna till proteiner för att kunna transporteras i blodet. Exempel på det är hemoglobin som transporterar syre och lipoproteiner som bär med sig fett.
Protein har alltså alldeles nödvändiga uppgifter i kroppen som inte kan ersättas av andra ämnen. Men protein kan också vara en energikälla (4 kcal eller 17 kJ per gram). Den sysslan kan lätt ersättas av kalorier (energi) från kolhydrater och fett.
Om man äter mer protein än vad kroppen just då behöver som byggstenar eller reparation, används överskottet som energi. Antingen förbränns det och används som energi eller så lagras det upp som fett.
Energifakta
1 gram protein = 4 kcal/17 kJ1 gram kolhydrater = 4 kcal/17 kJ1 g fett = 9 kcal/37 kJ1 kcal = 4,2 kJ
Kuriosa
Ordet protein är internationellt. Det myntades av en svensk kemist - J J Berzelius - för ca 170 år sedan. Det kommer av grekiskans proteios som betyder ungefär "av första ordning". Alltså förstod man redan då att protein är ett viktigt och nödvändigt ämne.
Näringsalfapet
Proteiner är uppbyggda i av ett 20-tal olika aminosyror. Och dessa är som ett enormt Alfapet. Aminosyrorna kan - som bokstäverna som blir ord i Alfapet - kombineras på en mängd olika sätt och vara allt ifrån mycket korta till enormt långa kedjor.
Nio av dessa aminosyror är livsnödvändiga (brukar också kallas essentiella). De är isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, treonin, tryptofan, valin och histidin. (Histidin uppfyller inte riktigt alla krav för att höra till de helt livsnödvändiga aminosyrorna men räknas ändå in där.)
Kroppen kan inte själv tillverka dessa utan de måste finnas i det man äter och dricker.
De andra aminosyrorna kan kroppen själv tillverka om man bara äter tillräckligt med protein.
Bryts ner och tas upp
Proteinerna bryts ner till aminosyror innan de tas upp i kroppen. Det är en evig snurr på omsättningen av proteiner och aminosyror. De bryts ständigt ner och tas upp. Det gäller även de proteiner som finns bland annat i muskler. Kroppen återanvänder en stor del av de aminosyror som frisätts vid nedbrytningen.
Kväve ingår i protein och det utsöndras via urinen t ex urinämne, kreatinin och urinsyra. Men även om en del aminosyror återanvänds krävs det att man dagligen äter/dricker livsmedel med protein i för att fylla på.
Protein - en kvalitetsfråga
I vissa livsmedel är proteinet komplett. Då är mixen av aminosyror perfekt för människans behov. Kvaliteten på proteinet avgörs alltså av vilka aminosyrorna som är sammansatta och om det är tillräckligt av dem alla för att det ska bli en bra balans.
Om man får tillräckligt av rätt sorts aminosyror beror också på hur måltiden och maten under dagen komponeras. Man äter ju sällan bara ett livsmedel. Mjöl, gryn och bröd innehåller t ex inte alla livsnödvändiga aminosyror, men kan tillsammans med andra livsmedel som ärtor och bönor ge ett komplett protein.
Livsmedel som innehåller de livsnödvändiga aminosyrorna i en färdig perfekt blandning är kött, fisk, ägg, mjölk och ost. I växtriket är det protein från baljväxter som är det mest kompletta. Därför är ärtor, bönor och linser viktiga för den som väljer att äta vegetariskt.
Mjöl, gryn och bröd innehåller inte alla livsnödvändiga aminosyror men kan tillsammans med andra livsmedel, t ex ärtor och bönor, ge ett komplett protein.
Protein i mat och dryck
I svensk kost kommer ca en tredjedel av proteinet från mjölk och mjölkprodukter, en tredjedel från kött, fisk och ägg och en fjärdedel från bröd och spannmålsprodukter.
I genomsnitt äter vi ca 90 gram protein per dag. Nästan allt vi äter - socker och fett undantaget - innehåller protein. Men mängden och kvaliteten varierar.
Proteininnehåll i några livsmedel
De livsmedel som är markerade med fetstil i tabellen nedan innehåller komplett protein, alltså protein som består av aminosyror i en bra blandning och lätt kan tas upp i kroppen.
Livsmedel
gram protein/100 gram
gram/portion
Mjölk/fil/yoghurt
3,5
7 per glas (2 dl)
Ost 17% fett
30,3
4,6 per skiva (15 g)
Ost 28% fett
27,1
4,1 per skiva (15 g)
Keso
12,0
12,0 per dl
Torsk
17,0
21,2 per 125 g
Nötbiff
21,8
26,5 per 125 g
Ägg
12,6
7,0 per st
Potatis
1,5
2,3 per 150 g
Pasta, okokt
12,5
8,8 per 70 g
Rågsiktsbröd
7,1
2,1 per skiva
Kikärter, kokta
20,5
16,4 per 170 g
För lite protein?
Om man äter tillräckligt mycket av allsidig kost så får man inte brist på protein.
I västvärlden beror proteinbrist nästan alltid på att man äter för lite mat. I vissa U-länder kan ren proteinbrist förekomma. Då har man något proteinfattigt livsmedel t ex kassava, som stapelföda.
I Norden är det ovanligt även med kombination av protein-energibrist men det kan förkomma t ex hos äldre personer som äter dåligt. Då är man underviktig och har väldigt lite fett och muskler på kroppen. Minskat immunförsvar, sämre sårläkning, trötthet och apati är andra kännetecken på denna brist.
För mycket protein?
Det finns inga säkra belägg för att en kost med lite mer protein - upp till 15-20 eller kanske till och med 25 % av energin - har några skadliga effekter. Men det verkar heller inte vara några fördelar med så mycket protein. Och det saknas undersökningar för långsiktig utvärdering av effekter på hälsan. Om man äter mer protein än vad kroppen just då behöver används överskottet som energi.
Lagom är bäst
"Lagom är bäst" stämmer in på mycket här i livet. Och så även på hur mycket protein man bör äta.
De svenska näringsrekommendationerna (SNR 2005) anger att protein bör bidra med 10-20 % av den energi/ kalorier man äter och dricker. (Det gäller för alla - även för barn från 2 års ålder. Men du kan läsa lite mer om små barn, idrottare och äldre nedan). Det innebär i genomsnitt 75 gram för en kvinna som behöver ca 2000 kcal.
Men intervallet 10-20 % innebär att variationen kan vara ganska stor och att allt mellan 50?100 gram protein per dag kan vara bra. För en man som behöver mer mat - ca 2700 kcal - blir det ca 100 gram (intervall 70-135 gram) per dag. (Ovan kan du läsa vad olika mängder protein motsvarar i livsmedel.)
I rekommendationerna konstateras också att om man äter lite mat (mindre än 1500 kcal/dag) så kan en högre andel protein behövas. Likaså sägs att proteinandelen egentligen till och med skulle kunna vara lägre än 10 energiprocent. Men med tanke på de matvanor vi har i Norden och för att få variation i maten lägger man siffran lite högre.
Att ange mängden protein som procent av den energi man äter kan tyckas lite knöligt. Och att räkna ut det om man inte är insatt i alla siffror är onekligen omständigt. Men det har klara fördelar att ange en rekommendation på så vis. Om man har en liten kropp och rör sig lite så behövs inte så mycket energi/kalorier. Och följaktligen inte heller lika mycket protein - i gram räknat - som om man har en stor kropp med mycket muskler och tränar mycket.
Skillnaden i gram kan bli stor. En ung, fysiskt aktiv man behöver dubbelt upp (ca 120 g) mot en liten äldre kvinna (ca 60 g).
Ofta anges 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dag som ett riktvärde. Och det är ju betydligt enklare att räkna ut än procent av energin.
Rekommendation är inte samma sak som minimibehov. En rekommendation är satt med säkerhetsmarginal så att de räcker till för i stort sett alla människor. Det betyder att vissa klarar sig med mindre än så. Äter man tillräckligt mycket av allsidig kost finns det inte någon risk att få för lite protein.
En dagsranson protein
Här är ett exempel på hur mat och dryck under en dag bidrar med protein. Man får naturligtvis protein även från andra livsmedel man äter under dagen men detta är de större källorna. Mjölk/ost, kött och fisk bidrar med protein av hög kvalitet.
Livsmedel
Proteininnehåll, gram
0,5 liter mjölk/fil/yoghurt
18
3 skivor (15 gram) ost 17% fett
14
6 skivor bröd (4 mjuka, 2 knäcke)
11
100 gram kotlett
20
100 gram lax
18
Gröna ärter, 75 gram
4
TOTALT
85
Idrott och träning
Att man ska ladda med kolhydrater för att orka träna känner väl alla till. Men på senare år talas också allt mer om protein och träning - både mängd, kvalitet och "timing". Det är ju rimligt att anta att man behöver mer protein när man tränar hårt och bygger mycket muskler. Vissa undersökningar tyder dock på att kroppen utnyttjar proteinet bättre och mer effektivt när man är tränad.
Vissa forskare menar att elitidrottare behöver 1,0-1,7 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Att jämföra med de 0,8 gram som vanliga vardagsmotionärer behöver. Men det är ju så smart ordnat att när man tränar hårt behöver man mer mat. Och då blir det också mer protein om man äter vanlig bra mat.
Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) ger i sina riktlinjer för elitidrottare exempel på hur en dags mat kan se ut. Majoriteten av elitidrottare behöver 3000-6000 kcal/dag. Alltså nästan dubbelt upp mot en "vanlig" människa. Då behövs också dubbelt upp av det mesta.T ex så ingår ca 1 liter mjölk/fil/yoghurt i SOK´s kostförslag på en dags mat på 4 000 kcal.
Att kolhydrater direkt efter träningen ger snabbare återhämtning är känt sedan länge. Men även protein direkt efter är viktigt. Det bidrar till optimal proteinuppbyggnad. SOK ger förslag på några återhämtningsmål som vardera ger ca 100 gram kolhydrater och 15 gram protein.1.2 bananer2 glas apelsinjuice3 dl lättmjölk2.4 dl lättfruktyoghurt1 dl russin3.1,5 portioner havregrynsgröt3 dl lättmjölk1 banan4 msk syltAktuella studier från Center för muskelforskning i Köpenhamn visar också att mjölkproteiner verkar vara bättre än andra proteinsorter för återhämtningen. Kasein och vassle är proteiner som ingår i mjölk. Kasein har visat sig vara effektivt när det gäller att förhindra nedbrytning av kroppens egna muskelproteiner. Vassle tas upp snabbare och är bra på att bygga upp musklernas protein.
Små barn
Under spädbarnsåret behöver barnet en ganska låg andel protein i maten. Bröstmjölken innehåller rätt lite protein och är förstås perfekt sammansatt. När barnet är ett halvt till ett år har man satt 7-15 % av energin från protein som riktvärde. Tanken är då att man börjar på den lägsta nivån och sedan ökar successivt. Detta ordnar naturen så klokt genom att bröstmjölken innehåller 5 energiprocent protein. Och när man sedan ökar successivt med andra livsmedel så ökar proteinandelen.
Du kan läsa mer om bra mat för små barn på Livsmedelsverkets webbplats. Du hittar en länk dit högst upp i högermarginalen här bredvid.
Från ettårsåldern rekommenderas att 12-15 % av de kalorier man äter kommer från protein. Det brukar vara enkelt att hålla; för lite protein blir det nästan aldrig. Och från 2 års ålder är det samma rekommendation som för alla oss andra - det vill säga 10-20 % av energin från protein.
En halvliter mjölk/fil/yoghurt per dag är en lagom mängd även för barn. Men det första levnadsåret rekommenderas numera att man bara ger mycket små mängder mjölk. Skälet är att dessa riktigt små barn behöver mat med mycket järn i under sitt första år. Och modersmjölk, modersmjölksersättning, berikad välling eller gröt ger mer av den varan.
Äldre
När man blir äldre har man oftare kroniska sjukdomar. Dessa kan exempelvis göra att man har feber och sämre aptit. Vilket i sin tur leder till ökade förluster av kroppens protein. Det har också diskuterats om äldre personer tar upp näring och protein sämre och därför har ett ökat behov. Men än finns inga generella slutsatser kring detta.
I de Nordiska näringsrekommendationerna finns det ett specifikt råd om äldre och protein. Vid ett lågt energiintag (mindre än 1500 kcal) bör man planera för att det ska vara minst 1 g protein per kilo kroppsvikt och dag. Alltså mer än de 0,8 gram som annars är riktlinjen.
Vegetarian?
En vanlig fråga om vegetarisk kost är om det blir tillräckligt med protein.
Om det är en ren vegankost - det vill säga att man inte äter några livsmedel från djurriket - kräver det en hel del kunskap och planering för att få ihop det. Dels ingår då inga livsmedel med protein som är komplett som i mjölk, kött, fisk och ägg. Då måste man nogsamt se till att de andra livsmedlen kompletterar varandra. Sedan är proteiner från växtriket svårare för kroppen att bryta ner. Man säger att de har en smältbarhet på ca 85 % medan animaliska proteiner ligger på 95 %.
Om man - som de flesta gör - äter laktovegetariskt är det ingen svårighet att få tillräckligt med protein av bra kvalitet. Då ingår ju också mjölkprodukter i mat och dryck vilka ger ett lättillgängligt protein av hög kvalitet.
Banta med protein?
Metoder för att gå ner i vikt är alltid ett hett ämne. Det vimlar av olika dieter som sägs vara perfekta för den som vill gå ner i vikt.
En del av dem bygger på att man äter allt ifrån lite mer till mängder av protein. Protein verkar mätta bättre än de andra näringsämnena så en tanke är ju att detta skulle kunna underlätta en viktnedgång. Ett problem är förstås att man inte vet hur ett riktigt högt proteinintag påverkar hälsan på längre sikt.
En genomgång av en mängd olika undersökningar för att utvärdera modellen med högt intag av protein och lite kolhydrater visade dock att en gammal god sanning står sig. Det som avgör om det blir en framgångsrik viktnedgång är om man äter mindre energi/kalorier än vad man gör av med! Alltså verkar inte sammansättningen i sig med mycket protein göra att det går bättre.
Mjölkprotein
Mjölkens proteiner står för en avsevärd del av det protein vi äter i Sverige. Närmare bestämt en tredjedel av intaget.
Det huvudsakliga proteinet i mjölk och mjölkprodukter är kasein. Kasein står för ca 82 % av proteinet medan det resterande är vassleprotein.
Protein i mjölk och mjölkprodukter är av hög biologisk kvalitet - alltså en sammansättning som är komplett ur näringssynpunkt för oss människor.
Referenser
SNR 2005
NNR 2004
Näringslära för högskolan, Liber 1996
Krause´s Food, Nutritions and Diet Therapy, Saunders 2000
www.slv.se (Livsmedelsverkets webbplats)
Vad gör jag om mitt barn inte vill äta
Mat och hälsa
Det är när vi är barn som många av våra matvanor skapas. Därför är det viktigt att ge barnen bra matvanor tidigt för att förhindra problem senare i livet.
Vad ska du laga?
Vänj barnet vid hälsosam mat tidigt. Från skolåldern kan barnen ha samma måltidsmönster och äta samma livsmedel som vuxna. Låt det smaka och vänja sig vid fiberrikt bröd, råris och fullkornspasta då och då. Välj magra varianter av mjölk, grädde, ost och korv för att hålla ner intaget av det "hårda", onyttiga fetttet. Välj lättmargarin på smörgåsen och olja eller flytande margarin i matlagningen.
Vänj barnet vid att äta samma mat som du. Lägg undan lite av maten innan du tillsätter starka kryddor om barnet inte tycker om det, men utnyttja gärna barnens nyfikenhet och uppmuntra det att smaka. Förvara inte skräpmat hemma. Det som inte finns kan man inte äta.
Snabbmaten
Snabbmat finns överallt och producenterna lockar oss för att vi ska köpa den. Den mesta snabbmaten innehåller mycket kalorier, salt och ibland för lite näring och vitaminer.
Det är svårt att undvika snabbmat helt, men om du kompletterar med extra bröd, grönsaker och frukt kan måltiden ändå bli ganska bra. Undvik dock alltid läsken och pommes frites till vardag.
Frukost
När barnet börjar skolan är det viktigt att det får i sig tillräckligt med näring för att orka med hela dagen. Med frukost i magen får barnet lättare att koncentrera sig och skolarbetet förbättras. Många skolbarn klagar på skolmaten och många elever äter inte någon lunch. Därför är det viktigt att barnet äter en rejäl frukost.
Havregrynsgröt eller filmjölk och flingor samt en till två skivor grovt bröd med ett glas mjölk eller apelsinjuice är en bra start på dagen. Undvik frukostflingor med mycket socker. Gör gärna egen müsli, det är alltid roligare att äta någonting man har gjort själv. Du kan även skiva ner en banan i filen eller yoghurten. Om ditt barn inte orkar eller hinner äta frukost hemma på morgonen, skicka med smörgås, frukt och lite mjölk. Hör efter vilka möjligheter som finns för barnet att köpa en bra frukost på skolan. Skicka också gärna med en frukt till förmiddagsrasten.
Skolmaten
Vi kan vara stolta över våra skolmåltider i Sverige. Endast två länder i världen erbjuder gratis skolmat till alla elever och det är Sverige och Finland. De flesta skolor arbetar efter de nationella råd för skolmåltider som tagits fram av Livsmedelsverket vilket är en god grundförutsättning för att maten är näringsrik och bra.
Ändå finns det stor skepticism till skolmat, både bland elever och föräldrar. Om ditt barn klagar på skolmaten, går gärna själv och ät i skolan ett par gånger och bilda dig en egen uppfattning. För fram eventuell kritik till rektor, kökschef och matråd. Uppmuntra även ditt barn att själv tänka och tycka kring mat, just kring skollunchen kan grupptrycket vara väldigt starkt. Prata därför även gärna med barnens lärare om hur de arbetar för att barnen ska ha en positiv inställning till skolmaten.
Mellanmål
Barnen behöver ett bra mellanmål när de kommer hem från skolan. Försök att ha nyttiga matvaror hemma. Försök att ha nyttiga matvaror hemma. Ett bra mellanmål byggs upp av samma tre byggstena som frukosten; Bröd/ flingor/ gröt plus mjölk/ yoghurt samt frukt och grönsaker utgör grunden. Se dessutom till att ha bra pålägg som lättmargarin, mager ost och leverpastej samt skinka. Ett bra mellanmål för barn i denna ålder kan vara ett glas mjölk, två smörgåsar och en frukt. Kakor, glass, godis, läsk, saft och liknande sötsaker passar inte till vardags. Du som vuxen har ansvar att se till att dessa livsmedel inte finns tillhands varje dag.
Laga mat tillsammans
Låt barnet vara med och laga mat. Hitta på nya maträtter och planera veckomatsedel tillsammans. Barnet får då en bra grund och kan fortsätta laga sin egen mat när det flyttar hemifrån. Om du inte är bra på att laga mat själv är det ett bra tillfälle att lära sig.
Välj enkla recept och läs igenom dem noga tillsammans med ditt barn innan ni börjar. Ibland blir det gott och ibland blir det fel men ju mer ni övar desto bättre blir det. Det finns många kokböcker anpassade för barn. En rolig idé är att ha temaveckor då ni bara lagar mat från ett visst land eller kultur.
Tips för att förbättra ditt barns matvanor
Om barnet är hungrigt innan middagen är en frukt eller grönsak bra.
Skala morötter och skär upp i stavar eller skär gurka och tomat som blommor. Grönsaker är roligare att äta om de ser roliga ut.
Börja varje måltid med en tallrik råa grönsaker eller sallad. Eller ställ fram "plockvänliga" grönsaker på bordet medan du lagar mat. Det brukar öka grönsakskonsumtionen.
Gör hemgjorda varianter av snabbmaten. Fisk med panering eller hamburgare är enkelt och nyttigt att göra själv.
Servera kokt potatis eller gör hemmagjort potatismos istället för pulvervarianter.
Byt ut pommes frites mot ugnsrostad potatis.
Servera grönsaksstavar med hemmagjord dip istället för chips.
Ta med dig frukt eller en smörgås om ni ska vara på stan eller åker på en utflykt.
Förklara för ditt barn hur viktigt det är att äta rätt.
Varva vanlig mat med ekologisk så ofta ni kan eller har råd.
Läs innehållsdeklarationerna.
Vegetarian
Om ditt barn är vegetarian är det speciellt viktigt att du ser till att det får tillräckligt med protein och näring i sig. Kött, fisk, fågel och ägg kan inte bara uteslutas utan måste ersättas av baljväxter som till exempel bönor, linser och kikärtor. Om resten av familjen är köttätare är det viktigt att den som inte är det får ordentligt lagad mat för vegetarianer. Köp en bra vegetarisk kokbok och utgå från den.
Matproblem
När barnet inte vill äta
Det kan kännas tråkigt att laga mat som barnet inte äter upp. Det kan krävas många tillfällen av smak och"pet" innan ett barn vänjer sig vid nya smaker. Introducera därför nya smaker i små mängder i början. Om barnet inte vill äta kan det i alla fall smaka lite. Låt deras smaklökar vänja sig. Tvinga aldrig ett barn. Det har rätt att tycka mindre om vissa maträtter, precis som vuxna. Tvång kan skapa olustkänslor kring mat. Gör aldrig ätandet till en prestation, då riskerar barnet att ta till matvägran som ett maktmedel (ett mycket effektivt sådant!). Undvik att villkora, belöna och trösta med mat. Ditt ansvar är att servera bra, näringsriktiga måltider. Barnets ansvar är att avgöra om och hur mycket hon/han vill äta. Istället för att tjata, försök själv ha en positiv inställning till bra mat och förmedla den till ditt barn.
Ätstörningar
Barn blir tidigt medvetna om kroppsideal och det händer att flickor som är yngre än tio år börjar banta. Att banta i just den här åldern, när kroppen genomgår så stora förändringar, är ingen bra idé. Faktum är att man i den här åldern behöver massor av energi. Det är viktigt att du är uppmärksam på ditt barns matvanor och slår larm om ditt barn börjar ser magert eller trött ut.
Övervikt - tre goda råd
Ha inte godis, kakor, läsk, saft och sötad mjölk hemma till vardags. Hjälp ditt barn att använda bra, gärna nyckelhålsmärkta livsmedel, genom att ha dem tillgängliga.
Vardagsmotionen måste utökas. Det räcker inte att ha fotbollsträning en gång i veckan. Man måste röra på sig dagligen. Gärna hela familjen! Gå eller cykla så ofta ni kan och undvik bilen.
Frukosten är viktig. Många överviktiga har det gemensamt att de äter mycket på kvällarna och lite till frukost och lunch.
Barn behöver oftast inte banta eller gå ned i vikt utan endast "växa" i sin vikt. Ta alltid hjälp av skolhälsovården eller barnläkare om ni vill göra större förändringar i kosten.
Prata öppet med barnet om övervikten. Barnet känner om föräldrar går och oroar sig och det skapar konstiga spänningar kring mat och måltider. Övervikt är en sjukdom och den kan leda till andra sjukdomar. Barnet måste få insikt och bli motiverat.
Sök vård
Är du orolig över ditt barns vikt kan du kontakta en barnläkare eller boka tid hos en skolläkare. Ta även kontakt med skolsköterskan, så kan hon hålla extra uppsikt över ditt barn. Det finns även överviktsenheter för barn på de flesta större sjukhus. Där finns läkare, dietister och kuratorer som kan hjälpa er.
Fråga om råd
Du kan dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.
Du kan även dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet genom att logga in på Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom två timmar. Här får alla som frågar svar. Se länken uppe till höger.
För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.
Det är när vi är barn som många av våra matvanor skapas. Därför är det viktigt att ge barnen bra matvanor tidigt för att förhindra problem senare i livet.
Vad ska du laga?
Vänj barnet vid hälsosam mat tidigt. Från skolåldern kan barnen ha samma måltidsmönster och äta samma livsmedel som vuxna. Låt det smaka och vänja sig vid fiberrikt bröd, råris och fullkornspasta då och då. Välj magra varianter av mjölk, grädde, ost och korv för att hålla ner intaget av det "hårda", onyttiga fetttet. Välj lättmargarin på smörgåsen och olja eller flytande margarin i matlagningen.
Vänj barnet vid att äta samma mat som du. Lägg undan lite av maten innan du tillsätter starka kryddor om barnet inte tycker om det, men utnyttja gärna barnens nyfikenhet och uppmuntra det att smaka. Förvara inte skräpmat hemma. Det som inte finns kan man inte äta.
Snabbmaten
Snabbmat finns överallt och producenterna lockar oss för att vi ska köpa den. Den mesta snabbmaten innehåller mycket kalorier, salt och ibland för lite näring och vitaminer.
Det är svårt att undvika snabbmat helt, men om du kompletterar med extra bröd, grönsaker och frukt kan måltiden ändå bli ganska bra. Undvik dock alltid läsken och pommes frites till vardag.
Frukost
När barnet börjar skolan är det viktigt att det får i sig tillräckligt med näring för att orka med hela dagen. Med frukost i magen får barnet lättare att koncentrera sig och skolarbetet förbättras. Många skolbarn klagar på skolmaten och många elever äter inte någon lunch. Därför är det viktigt att barnet äter en rejäl frukost.
Havregrynsgröt eller filmjölk och flingor samt en till två skivor grovt bröd med ett glas mjölk eller apelsinjuice är en bra start på dagen. Undvik frukostflingor med mycket socker. Gör gärna egen müsli, det är alltid roligare att äta någonting man har gjort själv. Du kan även skiva ner en banan i filen eller yoghurten. Om ditt barn inte orkar eller hinner äta frukost hemma på morgonen, skicka med smörgås, frukt och lite mjölk. Hör efter vilka möjligheter som finns för barnet att köpa en bra frukost på skolan. Skicka också gärna med en frukt till förmiddagsrasten.
Skolmaten
Vi kan vara stolta över våra skolmåltider i Sverige. Endast två länder i världen erbjuder gratis skolmat till alla elever och det är Sverige och Finland. De flesta skolor arbetar efter de nationella råd för skolmåltider som tagits fram av Livsmedelsverket vilket är en god grundförutsättning för att maten är näringsrik och bra.
Ändå finns det stor skepticism till skolmat, både bland elever och föräldrar. Om ditt barn klagar på skolmaten, går gärna själv och ät i skolan ett par gånger och bilda dig en egen uppfattning. För fram eventuell kritik till rektor, kökschef och matråd. Uppmuntra även ditt barn att själv tänka och tycka kring mat, just kring skollunchen kan grupptrycket vara väldigt starkt. Prata därför även gärna med barnens lärare om hur de arbetar för att barnen ska ha en positiv inställning till skolmaten.
Mellanmål
Barnen behöver ett bra mellanmål när de kommer hem från skolan. Försök att ha nyttiga matvaror hemma. Försök att ha nyttiga matvaror hemma. Ett bra mellanmål byggs upp av samma tre byggstena som frukosten; Bröd/ flingor/ gröt plus mjölk/ yoghurt samt frukt och grönsaker utgör grunden. Se dessutom till att ha bra pålägg som lättmargarin, mager ost och leverpastej samt skinka. Ett bra mellanmål för barn i denna ålder kan vara ett glas mjölk, två smörgåsar och en frukt. Kakor, glass, godis, läsk, saft och liknande sötsaker passar inte till vardags. Du som vuxen har ansvar att se till att dessa livsmedel inte finns tillhands varje dag.
Laga mat tillsammans
Låt barnet vara med och laga mat. Hitta på nya maträtter och planera veckomatsedel tillsammans. Barnet får då en bra grund och kan fortsätta laga sin egen mat när det flyttar hemifrån. Om du inte är bra på att laga mat själv är det ett bra tillfälle att lära sig.
Välj enkla recept och läs igenom dem noga tillsammans med ditt barn innan ni börjar. Ibland blir det gott och ibland blir det fel men ju mer ni övar desto bättre blir det. Det finns många kokböcker anpassade för barn. En rolig idé är att ha temaveckor då ni bara lagar mat från ett visst land eller kultur.
Tips för att förbättra ditt barns matvanor
Om barnet är hungrigt innan middagen är en frukt eller grönsak bra.
Skala morötter och skär upp i stavar eller skär gurka och tomat som blommor. Grönsaker är roligare att äta om de ser roliga ut.
Börja varje måltid med en tallrik råa grönsaker eller sallad. Eller ställ fram "plockvänliga" grönsaker på bordet medan du lagar mat. Det brukar öka grönsakskonsumtionen.
Gör hemgjorda varianter av snabbmaten. Fisk med panering eller hamburgare är enkelt och nyttigt att göra själv.
Servera kokt potatis eller gör hemmagjort potatismos istället för pulvervarianter.
Byt ut pommes frites mot ugnsrostad potatis.
Servera grönsaksstavar med hemmagjord dip istället för chips.
Ta med dig frukt eller en smörgås om ni ska vara på stan eller åker på en utflykt.
Förklara för ditt barn hur viktigt det är att äta rätt.
Varva vanlig mat med ekologisk så ofta ni kan eller har råd.
Läs innehållsdeklarationerna.
Vegetarian
Om ditt barn är vegetarian är det speciellt viktigt att du ser till att det får tillräckligt med protein och näring i sig. Kött, fisk, fågel och ägg kan inte bara uteslutas utan måste ersättas av baljväxter som till exempel bönor, linser och kikärtor. Om resten av familjen är köttätare är det viktigt att den som inte är det får ordentligt lagad mat för vegetarianer. Köp en bra vegetarisk kokbok och utgå från den.
Matproblem
När barnet inte vill äta
Det kan kännas tråkigt att laga mat som barnet inte äter upp. Det kan krävas många tillfällen av smak och"pet" innan ett barn vänjer sig vid nya smaker. Introducera därför nya smaker i små mängder i början. Om barnet inte vill äta kan det i alla fall smaka lite. Låt deras smaklökar vänja sig. Tvinga aldrig ett barn. Det har rätt att tycka mindre om vissa maträtter, precis som vuxna. Tvång kan skapa olustkänslor kring mat. Gör aldrig ätandet till en prestation, då riskerar barnet att ta till matvägran som ett maktmedel (ett mycket effektivt sådant!). Undvik att villkora, belöna och trösta med mat. Ditt ansvar är att servera bra, näringsriktiga måltider. Barnets ansvar är att avgöra om och hur mycket hon/han vill äta. Istället för att tjata, försök själv ha en positiv inställning till bra mat och förmedla den till ditt barn.
Ätstörningar
Barn blir tidigt medvetna om kroppsideal och det händer att flickor som är yngre än tio år börjar banta. Att banta i just den här åldern, när kroppen genomgår så stora förändringar, är ingen bra idé. Faktum är att man i den här åldern behöver massor av energi. Det är viktigt att du är uppmärksam på ditt barns matvanor och slår larm om ditt barn börjar ser magert eller trött ut.
Övervikt - tre goda råd
Ha inte godis, kakor, läsk, saft och sötad mjölk hemma till vardags. Hjälp ditt barn att använda bra, gärna nyckelhålsmärkta livsmedel, genom att ha dem tillgängliga.
Vardagsmotionen måste utökas. Det räcker inte att ha fotbollsträning en gång i veckan. Man måste röra på sig dagligen. Gärna hela familjen! Gå eller cykla så ofta ni kan och undvik bilen.
Frukosten är viktig. Många överviktiga har det gemensamt att de äter mycket på kvällarna och lite till frukost och lunch.
Barn behöver oftast inte banta eller gå ned i vikt utan endast "växa" i sin vikt. Ta alltid hjälp av skolhälsovården eller barnläkare om ni vill göra större förändringar i kosten.
Prata öppet med barnet om övervikten. Barnet känner om föräldrar går och oroar sig och det skapar konstiga spänningar kring mat och måltider. Övervikt är en sjukdom och den kan leda till andra sjukdomar. Barnet måste få insikt och bli motiverat.
Sök vård
Är du orolig över ditt barns vikt kan du kontakta en barnläkare eller boka tid hos en skolläkare. Ta även kontakt med skolsköterskan, så kan hon hålla extra uppsikt över ditt barn. Det finns även överviktsenheter för barn på de flesta större sjukhus. Där finns läkare, dietister och kuratorer som kan hjälpa er.
Fråga om råd
Du kan dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.
Du kan även dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet genom att logga in på Mina vårdkontakter och få ett personligt svar inom två timmar. Här får alla som frågar svar. Se länken uppe till höger.
För råd på arabiska, ring 08-528 528 38.
För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska, ring 08-528 528 96.
söndag 4 maj 2008
INDISK MOROTSSALLAD
4 portioner
600 g grovmalen lammfärs
2 tsk garam masalaflingsalt
500 g morötter (blandade färger om möjligt), skalade
1 msk sesamfrönbladen från en liten knippa korianderbladen från en litenknippa mynta till dressingen1 tsk hel spiskummin3 schalottenlökar eller1 liten rödlök, skaladeskalet och saften från 1 citron1 rågad tsk nyriveningefäraextra fin jungfruolja
Hetta upp en stor stekpanna och stek lammfärsen under omrörning tills fettet frigörs. Tillsätt garam masala och en rejäl nypa salt och rör om. Fortsätt att steka tills färsen är färdig och har fått fin yta. Hyvla långa morotsremsor med potatisskalare, eller skiva moroten fint med mandolin. Lägg morotsremsorna i en bunke och ställ åt sidan.
Hetta upp en stekpanna på medelvärme och rosta spiskummin till dressingen tills de får en ljuvlig, nötaktig doft, cirka 30 sekunder. Syftet är inte att tillaga fröna, du vill bara frigöra smakämnena. Stöt fröna i mortel. Ställ tillbaka stekpannan på plattan och rosta sesamfröna tills de har fått fin färg. Lägg dem på ett fat.
Skiva schalottenlökarna eller rödlöken flortunt. Som alltid när det gäller lök i sallader vill man inte ha några stora bitar. Om du är osäker på om du klarar att skära tillräckligt tunt, riv löken med den grova sidan av ett rivjärn i stället. Då får du nästan ett lökmos, men man slipper i alla fall stora bitar.
Dressingen: Lägg citronskal och citronsaft i en bunke och tillsätt lök, ingefära, spiskummin och en nypa salt. Vispa ihop alltsammans med cirka 5 matskedar extra fin jungfruolja. Häll dressingen över morötterna, tillsätt koriander- och myntablad och blanda alla ingredienser med fingrarna. Det är viktigt att du smakar av, så att du kan avgöra om dressingen behöver mer citronsaft, olja eller kryddor.
Fördela den knaperstekta lammfärsen på fyra tallrikar och lägg den dressingindränkta salladen ovanpå. Strö rostade sesamfrön över. Servera gärna med naanbröd, lite yoghurt och några citronklyftor!
600 g grovmalen lammfärs
2 tsk garam masalaflingsalt
500 g morötter (blandade färger om möjligt), skalade
1 msk sesamfrönbladen från en liten knippa korianderbladen från en litenknippa mynta till dressingen1 tsk hel spiskummin3 schalottenlökar eller1 liten rödlök, skaladeskalet och saften från 1 citron1 rågad tsk nyriveningefäraextra fin jungfruolja
Hetta upp en stor stekpanna och stek lammfärsen under omrörning tills fettet frigörs. Tillsätt garam masala och en rejäl nypa salt och rör om. Fortsätt att steka tills färsen är färdig och har fått fin yta. Hyvla långa morotsremsor med potatisskalare, eller skiva moroten fint med mandolin. Lägg morotsremsorna i en bunke och ställ åt sidan.
Hetta upp en stekpanna på medelvärme och rosta spiskummin till dressingen tills de får en ljuvlig, nötaktig doft, cirka 30 sekunder. Syftet är inte att tillaga fröna, du vill bara frigöra smakämnena. Stöt fröna i mortel. Ställ tillbaka stekpannan på plattan och rosta sesamfröna tills de har fått fin färg. Lägg dem på ett fat.
Skiva schalottenlökarna eller rödlöken flortunt. Som alltid när det gäller lök i sallader vill man inte ha några stora bitar. Om du är osäker på om du klarar att skära tillräckligt tunt, riv löken med den grova sidan av ett rivjärn i stället. Då får du nästan ett lökmos, men man slipper i alla fall stora bitar.
Dressingen: Lägg citronskal och citronsaft i en bunke och tillsätt lök, ingefära, spiskummin och en nypa salt. Vispa ihop alltsammans med cirka 5 matskedar extra fin jungfruolja. Häll dressingen över morötterna, tillsätt koriander- och myntablad och blanda alla ingredienser med fingrarna. Det är viktigt att du smakar av, så att du kan avgöra om dressingen behöver mer citronsaft, olja eller kryddor.
Fördela den knaperstekta lammfärsen på fyra tallrikar och lägg den dressingindränkta salladen ovanpå. Strö rostade sesamfrön över. Servera gärna med naanbröd, lite yoghurt och några citronklyftor!
onsdag 30 april 2008
Hälsa, vad är det?
Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Enligt världshälsoorganisationens (WHO) definition från 1948, som är den mest använda, är hälsa "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej enbart ifrånvaro av sjukdom eller handikapp" ("Health is a state of complete physical, mental and social wellbeing and not merely the absence of illness or infirmity"). [1] Den svenska myndigheten Sidas (styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete) definition på hälsa är: "det är att överleva de första riskfyllda levnadsåren och leva drägligt utan onödigt lidande i den miljö där man befinner sig."[källa behövs] Nationella folkhälsokommittén i Sverige definierar hälsobefrämjande arbete som "... den process som ger människor möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa och befrämja den. /.../ För att detta ska kunna uppfyllas måste människan ges förutsättningar att kunna påverka de faktorer som kan begränsa dessa möjligheter /.../ den process som hjälper människor att uppleva en känsla av sammanhang liksom ett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande". Enligt Nationella Folkhälsokommittén är stress och belastning, socialt stöd och nätverk, arbetssituation, självförtroende, förmåga att ha kontroll över sin tillvaro, hopp samt framtidstro faktorer som kan påverka hälsan.[källa behövs]
Olika synsätt på hälsa [redigera]
Det holistiska synsättet kan definieras som: "En människa har full hälsa, om och endast om hon i en standardsituation har förmågan att realisera alla sina vitala mål. Med ett vitalt mål menas här en nödvändig förutsättning för att en person skall kunna uppnå ett tillstånd av minimal tillfredsställelse. En människa har å andra sidan, någon grad av ohälsa om det finns något vitalt mål som hon inte fullständigt kan realisera. Hon har en sjukdom om hon hyser någon kroppslig eller mental process som är sådan att den tenderar att sänka hennes hälsonivå, det vill säga skapa ohälsa."[2]
Det biostatistiska synsättet utvecklades av bland annat Christopher Boorse på 1970-talet, där full hälsa är det normala och vid avvikelse från det normala eller normalfördelningen så är detta definition på sjukdom eller defekt.[1] Detta synsätt har dock vissa problem. Alla åkommor kan idag inte mätas och kvantifieras. Det gör att personer som mår dåligt men ej uppvisar någon avvikelse rent biostatistiskt sätt är ej sjuka enligt den definitionen. Omvänt finns samma problem att de som har högt blodtryck eller höga kolesterolvärden känner sig inte mer sjuka på grund av detta men de klassificeras ändå som sjuka enligt det biostatistiska synsättet. HÄLSA VAD ÄR DET?
En av hälso- och sjukvårdens huvuduppgifter är hälsofrämjande och förebyggande arbete. Samhällets intentioner som de uttrycks i Hälso- och sjukvårdslagen och andra styrdokument , framhåller den hälsoupplysande verksamheten som ytterst väsentlig, om folkhälsa och livskvalitet skall kunna förbättras. Vad menas då med hälsa, hälsoupplysning och folkhälsa?
Hälsa är något som människor i alla tiden har eftersträvat. Qvarsell (1989, 1991), som studerar hälsa i ett idéhistoriskt perspektiv, beskriver hur såväl antika som judiska och kristna förebilder har haft betydelse för vår tids syn på hälsa både i ett religiöst, filosofiskt och etiskt perspektiv. Dessa förebilder präglades bland annat av att människan i tidernas begynnelse antogs ha levt i harmoni med naturen. Ett liv nära naturen kom också att uppfattas som norm och rättesnöre för människan. Sjukdom ansågs som självförvållad genom att man inte hade levt enligt naturens föreskrifter. Man trodde, trots skilda uppfattningar om naturens beskaffenhet, också på dess läkande kraft. Eftersom människan inte helt kan förstå och kontrollera naturen måste hon för att uppnå hälsa anpassa sig till den. Då man under antiken och i den äldre traditionen endast kunde bota ett fåtal sjukdomar kom hälsoupplysning, det vill säga levnadsregler för hur den enskilde skulle kunna undvika ohälsa och sjukdom, att spela en stor roll. Det ankom således på läkaren att, i den hippokratiska läkekonstens efterföljd, underlätta för naturen genom att försöka se till att den sjuke inte genom sin livsföring motar-betade naturens läkande processer.
Under 1800-talet då den moderna medicinska vetenskapen etablerades genom ökade kunskaper i patologi, fysiologi och bakteriologi och då man så småningom i allt högre grad kunde bota sjukdomar, fick hälsa en ”negativ” definition. Hälsa likställdes nu med ”frånvaro av främmande och skadliga materier i kroppen” (Qvarsell 1989, s 112). Enligt den biologiskmekanistika sjukdomsmodellen, ”apparatfelsmodellen” definieras hälsa som ”ett tillstånd av normal biolo-gisk funktion hos varje organ och hos organismen som system, ett tillstånd som kan beskrivas vetenskapligt” (Rexed 1981, s 2). En liknande definition kunde man på 1980-talet läsa i uppslagsverket ”Medicinsk terminologi”. Hälsa formulerades också då i normativa termer som ”kroppens normala tillstånd när den (och dess organ) fungerar optimalt (på bästa sätt) utan tecken på sjukdom eller avvikelse” (Qvarsell 1989, s 95). Filosofen Nordenfelt (1989, s 54) har pekat på att en människa enligt det ”biologiskt statistiska” hälsobegreppet anses vara vid hälsa om hennes kropp och hennes psyke fungerar i ett för arten typiskt mönster.
Äldre tiders hälsodefinitioner emanerar ur humanistiska värderingar som skiljer sig ifrån de normativa ”biostatistiska” (Nordenfelt 1991, s 76) hälso- och sjukdomsbegrepp som utvecklats inom modern medicin. Redan på tvåhundratalet e Kr definierade läkaren Galenos (129 - ca 200 e Kr) hälsa som ”ett tillstånd i vilket vi varken lider ont eller är förhindrade från det dagliga livets funktioner” (Nordenfelt 1991, s 81). En definition som denna är inte sjukdomsrelaterad utan handlingsrelaterad. Kanske är det så, framhåller Nordenfelt (1989), att det som är det avgörande inte är en statistisk normalitet utan att kroppen och psyket fungerar väl. I sin beskrivning av det ”holistiska” hälsobegreppet menar han, i linje med Galenos´, ”att vara vid hälsa är att må väl och ha en god handlingsförmåga” (Nordenfelt 1989, s 56). Denna förmåga innebär att man under ”standardomständigheter” har möjlighet att arbeta för eller förverkliga ”vitala mål” (Nordenfelt 1991, s 89). Med detta avses både basala överlevnadsmål och andra högprioriterade mål som till exempel självförverkligande. Ett sådant hälsobegrepp inbegriper en värdering av människans förmåga att göra det som är viktigt för henne. Detta varierar mellan olika kulturer och kan således leda till olika hälsobegrepp. Det centrala är dock att vid hälsa råder det balans mellan en persons handlingsförmåga och hennes mål för handling (Nordenfelt 1991). Pörn uttrycker detta på följande sätt: Health is the state of a person which obtains exactly when his repertoar is adequate relative
to his profile of goals. A person who is healthy in this sense carries with him resources that are sufficient for what his goal requires of him.
Detta betyder att om en person inte fullt ut kan förverkliga sina mål, så har denna någon grad av ohälsa. En konsekvens av den holistiska teorin om hälsa som holism och ekvilibrium, det vill säga hälsa som helhet och balans, blir att begreppen ohälsa och sjukdom skiljer sig mera ifrån varandra än man tidigare uppmärksammat. Med detta synsätt är sjukdom, skador och defekter typiska orsaker till ohälsa men de utgör inte själva ohälsan. Även personliga problem kan tänkas orsaka ohälsa. Däremot är det inte alltid som sjukdom, i form av till exempel latent sjukdom eller sjukdom i ett tidigt skede, förorsakar ohälsa (Nordenfelt 1991).
En hälsodefinition som ligger i linje med Pörns (1984) och Nordenfelts (1989) finner vi hos Sarvimäki (1984) som skriver Med hälsa avses här ett adekvat förhållande mellan individens mål eller intentioner och
kapacitet, som gör det möjligt för individen att eftersträva och uppnå de mål som han
uppställt, att förverkliga sina intentioner.
Hälsa sett på detta sätt är individrelaterad men också kulturrelaterad om än i andra hand. Det rör sig således om en hälsodefinition som är flexibel och beroende av vilka mål, intentioner och kapacitet som den enskilde individen har under livets växlingar. Vad som betraktas som hälsa kommer således att variera från individ till individ och växla med olika världs- och livsåskådningar.
Enligt Sarvimäkis (1990) analys utgör hälsan ett medel för, eller ett bidrag till, ett gott liv. I enlighet med de värdeteoretiska analyser som Sarvimäki gör, verkar inte det goda livets värde kunna återföras på någonting annat. Det goda livets värde bör därför betraktas som ett ”intrinsikalt värde”, det vill säga det har ett värde i sig. Vad människor anser vara ett gott liv varierar dock. Hälsa betraktas som ett ”extrinsikalt värde”, det vill säga något som kan bidra till det goda livet och tenderar att befordra välbefinnande och styrka. Ohälsa däremot tenderar att producera ”illabefinnande” och svaghet. Hälsan bidrar enligt Sarvimäki till att människor kan utvecklas biofysiskt, emotionellt, intellektuellt, sociokulturellt och andligt-existensiellt. Att människor som individer kan leva fullödigt i dessa avseenden borde kunna bidra till det goda livet också på grupp- och samhällsnivå, det vill säga de kan till exempel skaffa sig möjligheter att påverka sin egen och andras situation på olika nivåer. Hälsa är således ett värde att sträva efter på både individ-, grupp- och samhällsnivå.
Den mest kända hälsodefinitionen i vår tid är kanske den som formulerades av Världshälsoorganisationen: Hälsa ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast
frånvaro av sjukdom (WHO 1948)
Enligt WHO:s definition bör hälsa vara en fundamental rättighet för alla människor, oberoende av religion eller politiska åsikter. Här har vi då, enligt min mening, en hälsodeklaration som tydligt betonar att både fysiska, psykiska och sociala faktorer har betydelse om man vill försöka komma tillrätta med ojämlikhet vad beträffar hälsan. Då det gäller socialt välbefinnande är det möjligen så att WHO har velat markera att sådana faktorer som boende, arbetsliv, ekonomiska möjligheter och socialt nätverk har betydelse för att minska ohälsa.
Kritiker har ansett att WHO:s hälsodefinition är alltför idealistisk, utopisk och den spänner över ett för stort område. De har undrat om någon överhuvudtaget kan uppnå ett så fullkomligt välbefinnande. Det man verkar mena är att om hälsa är ett tillstånd av fullständigt välbefinnande så skulle detta betyda att alla människor egentligen är sjuka (Qvarsell 1989). Qvarsell menar att dessa kritiker missförstått innebörden av WHO:s hälsodefinition eftersom de tycks ha utgått ifrån att hälsa och sjukdom är varandras motsatser, det vill säga att människan är antingen sjuk eller frisk. Kritikerna var, skriver Qvarsell, inte varse att hälso- och sjukdomsbegreppen under historiens lopp har utvecklats ur olika samband och i olika riktningar och att hälsa är ett begrepp som människor har använt sig av då de velat beskriva sina drömmar om ett gott liv.
Definitionen av hälsa har således varierat från en tid till en annan. De föreställningar om hälsa som föreligger under olika tider är beroende av och inbäddade i olika historiska och sociokulturella sammanhang. I dag kan hälsa dels betraktas som frånvaro av sjukdom och dels som ett ideal för det goda livet. Utöver dessa i tiden liggande föreställningar, som inte alltid klargörs, knyts hälsa till måttfullhet och självdisciplin, medan sjukdom förknippas med svaghet, något som kan utgöra en moralisk-etisk komplikation i samband med människors möten med hälso- och sjukvården.
Källa: Marie Bergstrand, 2003
Historiskt perspektiv [redigera]
För Hippokrates och Platon var hälsa ett helhetsperspektiv där både kropp och själ ingick. Galenos utvecklade sin balansteroin vilken innebär att de fyra elementen skall vara i harmoni med varandra för att människan skall vara vid god hälsa. Vesalius arbetade med dissektioner av människokroppar och kunde därigenom visa ett biologiskt samband mellan symptom och sjukdom.[1]
Källor [redigera]
Nordenfeldt, L. (1991). Hälsa och värde. Stockholm: Thales.
Noter [redigera]
^ [a b c] Hälsa och hälsofrämjande arbete - en studie av vårdpersonal och landstingspolitikers uppfattningar.
^ Nordenfeldt 1991, s. 72
Wellness Hotel Bayerischer Wald
Olika synsätt på hälsa [redigera]
Det holistiska synsättet kan definieras som: "En människa har full hälsa, om och endast om hon i en standardsituation har förmågan att realisera alla sina vitala mål. Med ett vitalt mål menas här en nödvändig förutsättning för att en person skall kunna uppnå ett tillstånd av minimal tillfredsställelse. En människa har å andra sidan, någon grad av ohälsa om det finns något vitalt mål som hon inte fullständigt kan realisera. Hon har en sjukdom om hon hyser någon kroppslig eller mental process som är sådan att den tenderar att sänka hennes hälsonivå, det vill säga skapa ohälsa."[2]
Det biostatistiska synsättet utvecklades av bland annat Christopher Boorse på 1970-talet, där full hälsa är det normala och vid avvikelse från det normala eller normalfördelningen så är detta definition på sjukdom eller defekt.[1] Detta synsätt har dock vissa problem. Alla åkommor kan idag inte mätas och kvantifieras. Det gör att personer som mår dåligt men ej uppvisar någon avvikelse rent biostatistiskt sätt är ej sjuka enligt den definitionen. Omvänt finns samma problem att de som har högt blodtryck eller höga kolesterolvärden känner sig inte mer sjuka på grund av detta men de klassificeras ändå som sjuka enligt det biostatistiska synsättet. HÄLSA VAD ÄR DET?
En av hälso- och sjukvårdens huvuduppgifter är hälsofrämjande och förebyggande arbete. Samhällets intentioner som de uttrycks i Hälso- och sjukvårdslagen och andra styrdokument , framhåller den hälsoupplysande verksamheten som ytterst väsentlig, om folkhälsa och livskvalitet skall kunna förbättras. Vad menas då med hälsa, hälsoupplysning och folkhälsa?
Hälsa är något som människor i alla tiden har eftersträvat. Qvarsell (1989, 1991), som studerar hälsa i ett idéhistoriskt perspektiv, beskriver hur såväl antika som judiska och kristna förebilder har haft betydelse för vår tids syn på hälsa både i ett religiöst, filosofiskt och etiskt perspektiv. Dessa förebilder präglades bland annat av att människan i tidernas begynnelse antogs ha levt i harmoni med naturen. Ett liv nära naturen kom också att uppfattas som norm och rättesnöre för människan. Sjukdom ansågs som självförvållad genom att man inte hade levt enligt naturens föreskrifter. Man trodde, trots skilda uppfattningar om naturens beskaffenhet, också på dess läkande kraft. Eftersom människan inte helt kan förstå och kontrollera naturen måste hon för att uppnå hälsa anpassa sig till den. Då man under antiken och i den äldre traditionen endast kunde bota ett fåtal sjukdomar kom hälsoupplysning, det vill säga levnadsregler för hur den enskilde skulle kunna undvika ohälsa och sjukdom, att spela en stor roll. Det ankom således på läkaren att, i den hippokratiska läkekonstens efterföljd, underlätta för naturen genom att försöka se till att den sjuke inte genom sin livsföring motar-betade naturens läkande processer.
Under 1800-talet då den moderna medicinska vetenskapen etablerades genom ökade kunskaper i patologi, fysiologi och bakteriologi och då man så småningom i allt högre grad kunde bota sjukdomar, fick hälsa en ”negativ” definition. Hälsa likställdes nu med ”frånvaro av främmande och skadliga materier i kroppen” (Qvarsell 1989, s 112). Enligt den biologiskmekanistika sjukdomsmodellen, ”apparatfelsmodellen” definieras hälsa som ”ett tillstånd av normal biolo-gisk funktion hos varje organ och hos organismen som system, ett tillstånd som kan beskrivas vetenskapligt” (Rexed 1981, s 2). En liknande definition kunde man på 1980-talet läsa i uppslagsverket ”Medicinsk terminologi”. Hälsa formulerades också då i normativa termer som ”kroppens normala tillstånd när den (och dess organ) fungerar optimalt (på bästa sätt) utan tecken på sjukdom eller avvikelse” (Qvarsell 1989, s 95). Filosofen Nordenfelt (1989, s 54) har pekat på att en människa enligt det ”biologiskt statistiska” hälsobegreppet anses vara vid hälsa om hennes kropp och hennes psyke fungerar i ett för arten typiskt mönster.
Äldre tiders hälsodefinitioner emanerar ur humanistiska värderingar som skiljer sig ifrån de normativa ”biostatistiska” (Nordenfelt 1991, s 76) hälso- och sjukdomsbegrepp som utvecklats inom modern medicin. Redan på tvåhundratalet e Kr definierade läkaren Galenos (129 - ca 200 e Kr) hälsa som ”ett tillstånd i vilket vi varken lider ont eller är förhindrade från det dagliga livets funktioner” (Nordenfelt 1991, s 81). En definition som denna är inte sjukdomsrelaterad utan handlingsrelaterad. Kanske är det så, framhåller Nordenfelt (1989), att det som är det avgörande inte är en statistisk normalitet utan att kroppen och psyket fungerar väl. I sin beskrivning av det ”holistiska” hälsobegreppet menar han, i linje med Galenos´, ”att vara vid hälsa är att må väl och ha en god handlingsförmåga” (Nordenfelt 1989, s 56). Denna förmåga innebär att man under ”standardomständigheter” har möjlighet att arbeta för eller förverkliga ”vitala mål” (Nordenfelt 1991, s 89). Med detta avses både basala överlevnadsmål och andra högprioriterade mål som till exempel självförverkligande. Ett sådant hälsobegrepp inbegriper en värdering av människans förmåga att göra det som är viktigt för henne. Detta varierar mellan olika kulturer och kan således leda till olika hälsobegrepp. Det centrala är dock att vid hälsa råder det balans mellan en persons handlingsförmåga och hennes mål för handling (Nordenfelt 1991). Pörn uttrycker detta på följande sätt: Health is the state of a person which obtains exactly when his repertoar is adequate relative
to his profile of goals. A person who is healthy in this sense carries with him resources that are sufficient for what his goal requires of him.
Detta betyder att om en person inte fullt ut kan förverkliga sina mål, så har denna någon grad av ohälsa. En konsekvens av den holistiska teorin om hälsa som holism och ekvilibrium, det vill säga hälsa som helhet och balans, blir att begreppen ohälsa och sjukdom skiljer sig mera ifrån varandra än man tidigare uppmärksammat. Med detta synsätt är sjukdom, skador och defekter typiska orsaker till ohälsa men de utgör inte själva ohälsan. Även personliga problem kan tänkas orsaka ohälsa. Däremot är det inte alltid som sjukdom, i form av till exempel latent sjukdom eller sjukdom i ett tidigt skede, förorsakar ohälsa (Nordenfelt 1991).
En hälsodefinition som ligger i linje med Pörns (1984) och Nordenfelts (1989) finner vi hos Sarvimäki (1984) som skriver Med hälsa avses här ett adekvat förhållande mellan individens mål eller intentioner och
kapacitet, som gör det möjligt för individen att eftersträva och uppnå de mål som han
uppställt, att förverkliga sina intentioner.
Hälsa sett på detta sätt är individrelaterad men också kulturrelaterad om än i andra hand. Det rör sig således om en hälsodefinition som är flexibel och beroende av vilka mål, intentioner och kapacitet som den enskilde individen har under livets växlingar. Vad som betraktas som hälsa kommer således att variera från individ till individ och växla med olika världs- och livsåskådningar.
Enligt Sarvimäkis (1990) analys utgör hälsan ett medel för, eller ett bidrag till, ett gott liv. I enlighet med de värdeteoretiska analyser som Sarvimäki gör, verkar inte det goda livets värde kunna återföras på någonting annat. Det goda livets värde bör därför betraktas som ett ”intrinsikalt värde”, det vill säga det har ett värde i sig. Vad människor anser vara ett gott liv varierar dock. Hälsa betraktas som ett ”extrinsikalt värde”, det vill säga något som kan bidra till det goda livet och tenderar att befordra välbefinnande och styrka. Ohälsa däremot tenderar att producera ”illabefinnande” och svaghet. Hälsan bidrar enligt Sarvimäki till att människor kan utvecklas biofysiskt, emotionellt, intellektuellt, sociokulturellt och andligt-existensiellt. Att människor som individer kan leva fullödigt i dessa avseenden borde kunna bidra till det goda livet också på grupp- och samhällsnivå, det vill säga de kan till exempel skaffa sig möjligheter att påverka sin egen och andras situation på olika nivåer. Hälsa är således ett värde att sträva efter på både individ-, grupp- och samhällsnivå.
Den mest kända hälsodefinitionen i vår tid är kanske den som formulerades av Världshälsoorganisationen: Hälsa ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast
frånvaro av sjukdom (WHO 1948)
Enligt WHO:s definition bör hälsa vara en fundamental rättighet för alla människor, oberoende av religion eller politiska åsikter. Här har vi då, enligt min mening, en hälsodeklaration som tydligt betonar att både fysiska, psykiska och sociala faktorer har betydelse om man vill försöka komma tillrätta med ojämlikhet vad beträffar hälsan. Då det gäller socialt välbefinnande är det möjligen så att WHO har velat markera att sådana faktorer som boende, arbetsliv, ekonomiska möjligheter och socialt nätverk har betydelse för att minska ohälsa.
Kritiker har ansett att WHO:s hälsodefinition är alltför idealistisk, utopisk och den spänner över ett för stort område. De har undrat om någon överhuvudtaget kan uppnå ett så fullkomligt välbefinnande. Det man verkar mena är att om hälsa är ett tillstånd av fullständigt välbefinnande så skulle detta betyda att alla människor egentligen är sjuka (Qvarsell 1989). Qvarsell menar att dessa kritiker missförstått innebörden av WHO:s hälsodefinition eftersom de tycks ha utgått ifrån att hälsa och sjukdom är varandras motsatser, det vill säga att människan är antingen sjuk eller frisk. Kritikerna var, skriver Qvarsell, inte varse att hälso- och sjukdomsbegreppen under historiens lopp har utvecklats ur olika samband och i olika riktningar och att hälsa är ett begrepp som människor har använt sig av då de velat beskriva sina drömmar om ett gott liv.
Definitionen av hälsa har således varierat från en tid till en annan. De föreställningar om hälsa som föreligger under olika tider är beroende av och inbäddade i olika historiska och sociokulturella sammanhang. I dag kan hälsa dels betraktas som frånvaro av sjukdom och dels som ett ideal för det goda livet. Utöver dessa i tiden liggande föreställningar, som inte alltid klargörs, knyts hälsa till måttfullhet och självdisciplin, medan sjukdom förknippas med svaghet, något som kan utgöra en moralisk-etisk komplikation i samband med människors möten med hälso- och sjukvården.
Källa: Marie Bergstrand, 2003
Historiskt perspektiv [redigera]
För Hippokrates och Platon var hälsa ett helhetsperspektiv där både kropp och själ ingick. Galenos utvecklade sin balansteroin vilken innebär att de fyra elementen skall vara i harmoni med varandra för att människan skall vara vid god hälsa. Vesalius arbetade med dissektioner av människokroppar och kunde därigenom visa ett biologiskt samband mellan symptom och sjukdom.[1]
Källor [redigera]
Nordenfeldt, L. (1991). Hälsa och värde. Stockholm: Thales.
Noter [redigera]
^ [a b c] Hälsa och hälsofrämjande arbete - en studie av vårdpersonal och landstingspolitikers uppfattningar.
^ Nordenfeldt 1991, s. 72
Wellness Hotel Bayerischer Wald
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
